Sol=)
Ricky fick jobba på idag också och det vete katten om det inte kändes som lite framsteg! Eller är det min önskan om den där normala pållen ;) Hon fick sola ryggen sedan i solen. Skönt. Sedan fick hon faktiskt jobba lite till fast med lillmatte på ryggen. Hon skötte sig aldeles utmärkt då med =)
En ganska händelselös dag alltså. Nu soffläge med tv som sällskap
snälla snälla=)
natti
vår var är du
Lilla Digger har lurat mig i veckan. Ja, han fixade så jag trodde han var dödens sjuk och Läckeby var nästa! Han höll oss vakna en hel natt genom att krypa upp mellan husse och mig i sängen! Där skulle han minsann ligga och sucka och böka på mig. Han tänkte nog att om han hostade så vaknar nog matte! Tillhör alltså inte vanligheter att han sover i sängen. Oj oj vad trötta vi var på morgonen. Pratade med vet och bestämde oss för att fortsatte han att hosta över dagen måste de kika i halsen. Ingenting på hela dagen! Men sent på kvällen hostar han igen! Attan... Tovigare vovve fick man leta efter så om vi var tvugna att åka till vet så måste här kammas först! Jo då med ledbruten kropp och mycket nöjd hund si så där vid midnatt var jag äntligen klar. Vi sov gott den natten allihop. Sedan var det inget fel på honom! Tror nog att han begrep hur han skulle spela på mitt dåliga samvete. Han behövde lite omvårdnad! Skäms på dig matte ;)
Satt och bölade till Lailas dans på tv. Jag är hopplös men det var så otroligt oskuldsfullt och fyllt av ungdomlig kärlek så man kände sig som en gammal nucka i soffan under filten och i gamla säckiga kläder! Himmel vad göra!...
Jo man åker till pållen och eftersom det faktisk är en ponny så är det ok att bli lite fånig. Att rida ponny känns inte lika allvarligt och vuxet;) det är bra. Ha ha Sedan att det är sjukt mycket alvarligt arbete på pållen spelar ingen roll. En go ridtur i solen gör dagen =)
Tillbaka till verkligheten och min jobbhelg...med allt vad det innebär
Natti
Normalt
Plötsligt utan att man vet vad som har hänt och när det hände så njuter man av friheten och att ha lite pengar kvar i plånboken och att kunna ha en häst på normala vilkor. Eller normala var väl kanske att ta i ;)
Men hon glöms aldrig.....
Normalt? Vad är det? Jaa det vete sjutton. Är det normalt att en vuxen storbölar över lilla kaninen som nästan var 7 år och skulle vandra vidare.Så in i nordens bölande så jag blev hänvisad bakvägen ut...Är det normalt att röntga kaniner! Ja mina kaniner. De har fria höfter.Hi hi. Är det normalt att medicinera en gammal kanin resten av livet! Det händer bara mig.
För att inte tala om den lyckliga briarden Digger som hade en såå normal uppväxt med 6 penicilinkurer innan han var 8 månader! Operation av tonsiller efter att jag letat både randiga och prickiga strumpor i bajset under en låång tid. Mystisk hälta i ca 6 mån innan det konstaterades de högsta doser av erlischias som var mätbara.Penicilin igen. Operation av magbrock. Vilket måndagsexemplar va...
Digger utanför favvostället Läckeby
Livet efter ett sådant besök
avslappnad
Hörs och syns Natti
Fia
Ja är det inte det ena så är det det andra. Min älskade Fia blev plötsligt jättegammal! Tappade hull och blev lite hängig. Hon hade tappat kindtänder med början i april, men hade glatt ätit sin "gröt".( ca 14kg massa/dag!) 3kg Krafft Rehab,3kg Luzern, 1kg Betfor olika tillägg + fri tillgång på hö.
I slutet av April -08 gjorde vi ett ATG-besök tillsammans med Ricky. Där tappade hon tand nr2, som de har kvar=) inte vanligt med så gamla tänder! Fick goda betyg på henne av alla folk på kliniken. Liten kul grej var att Fia levde rövare på kliniken så Ricky trodde minnsann att det var fara på färde! Det slutade med att Fia fick stå INNE i röntgenrummet samtidigt med Ricky när hon skulle röntgas!
Men den 18 okt satte hon i halsen vid kvällsfodring och ville inte äta något =( Pratade med vet som ville avvakta några dagar. 22 okt kom vet på besök och tyckte inte alls det var något akut med hennes hull, och givetvis en sådan dag börjar Fia pilla i sig lite mat! Tack vare en hage som ej var nerbetad höll hon sig ganska ok i hullet i en vecka. Ons 29 kände jag att nu får det räcka. Fia tacklade av lite i taget. Ringde vet som sa att man kan ju gå ner och titta i halsen (gastroskopi) men jag avböjde. Hon sulle få avsluta utan massa livsuppehållande elende. Vet som har behandlat Fia de sista 25 åren tyckte vi skulle ta helgen på oss för att få ett bra avslut. Det ska inte vara förhastat om det inte behövs tyckte han. Allhelgonna helgen 2008 blev vår sista helg tillsammans...Carmencita blev 38 år, 4 mån och 28 dagar. Nu lipar jag som en barnunge. Lägger in lite kort på min vän att njuta av....
Fia 26/9 -08
Samma morgon. En ögonblicksbild som jag är mycket glad över.
Själens öga
På tur med lillmatte
Sista helgen
Avsked
Jag och Fia sista dagen
Fia blickar mot de evigt gröna ängarna
ATG igen
16 Oktober bar det iväg! Hade gjort upp med vet att jag skulle ta en ridutredning för Eva-Kain Oscarsson och om tvivel fortfarande kvarstår så röntgar vi halskotpelaren. EKO.s ord efter/under ridningen, var oj vilken missförstådd liten häst! Efter en svettig lektion tyckte EKO inte alls att det verkar vara något fel på Ricky=) Felet är alla människor omkring sådana hästar, som har alldeles för bråttom! Ge henne tid att få förtroende för ryttare, hand och bett så löser det sig. Åhh en stor sten föll=) Fick tips och var välkommen att ringa!(seriöst) och blev önskad lycka till med min trevliga ponny. Härligt. Nu bestämde jag mig för att nu är det slutletat efter massa fel! Hem och träna.
Jag, Ricky och Eva-Karin Oscarsson på ATG
Mitt liv i ett nötskal
En fix idé var att ta sats med huvudet lite åt vänster och kasta det åt höger, ja inte bara huvudet for iväg, utan hela framdelen på henne! Det där med stadig sits blev ett äventyr. För att kunna trava fick jag vackert lägga vikten i baklut och helst ingen kontakt med munnen alls. Då gick det i hundra knyck. Men bara på ett särskilt ställe i skogen! Jag fick överföra traven sakta men säkert till andra platser. Galopp... den gick bara att genomföra som galopp med hopp! Startboxvarianten för att komma iväg och sedan fortsatte hoppen tills man av en händelse fick ner huvudet från stjärnkikarläget till en något mer normal form där det gick att galoppera på en kort stund. Planering gällde, hade hon galopperat kunde hon absolut inte trava sedan. Det gick bara inte! Hoppa älskade hon men man fick hålla i sig. Det var hopp och skutt mot hindren men aldrig svår att stanna.
Tokerier med Victoria
Victoria och Ricky. En kanonträning
Kan ju tillägga att min rygg mådde inte så bra under den här perioden, men jag kom iväg på massage regelbundet så det blev ju en positiv sak av det hela=)
Ricky utvecklas sakta men säkert, men i samma takt hittar hon på nya hyss att arbeta med. Startboxhoppen blev till resningar med hopp! Absolut inte tilllåtet! Då kunde hon frysa till is isället! Helt blockerad, spelade ingen roll vad jag gjorde. Eller, ta sats och dra ner huvudet och sätta iväg i en väldans trav. I traven bara måste hon lägga in ett extra lyft med ett framben så hon tappade takten, eller stampa till ordentligt med ett framben då man också tappar takt. Mycket rädd om munnen och ville inte alls stödja på bettet. Huvudet var överallt utom där det skulle vara. Jag upptäckte en knöl på ca 3x3cm vid tandroten på den tand som är närmast bettet. Ja, men där har vi problemet, tänkte jag. ATG och röntgen.... nähä inget syntes och ingen ömhet! rekomenderades bettbyte. Penicilin i fall att...Det här var i slutet av Januari-08.
Jag tog hjälp av tränare som blev helt förskräckt över vad jag skaffat för toka. I snälla ord tyckte hon att jag borde häva köpet, har du röntgat ryggen? det är inte värt besväret att ens försöka få ordning på henne. Jaa, vad tänker man då? Med Victoria på ryggen gick det mycket lugnare till! Hmm, antingen tänker man lat eller ont. Provade med ryttar byte, jag hade kommit till det stadiet där jag var så beredd på galenskaper så jag dels anpassade min ridning så den skulle passa pållen och dels var irriterad innan jag satt upp. Hade jag tagit mig vatten över huvudet!? Med en tuffare ridning och en inte lika irriterad ryttare (Madde) blev det något bättre.
Madde och Ricky
Men funderingar om smärta låg och malde. Datumet var slutet av April -08. ATG nästa!.. kollade igenom hela pållen. Röntgade rygg, gjorde ridprov,kollade tänder igen och fysioterapeften gick igenom henne. Hel häst men ack så spänd. För att inte tala om hur hennes tandrad såg ut! Aj! så ont hon hade! Tyvärr hade inte den vet som kollade knölen upptäck detta! =( En tand på var sida i underkäken hade dragit sig innåt med påföljd att hon bitit sig både i kinderna och vid tungroten ordentligt. Inte bara vid ridning utan hela tiden! Det var inflamerat! Raspning och massage blev det. Nya tag =)
Lät Madde rida några veckor till för att få bort onda cirklar. Jag var bara "snäll" under den här tiden, godis och pyssel. Massage på hemmaplan blev det också. Hon red för tränare och det gick framåt så jag tog över igen=) Härligt. Både jag och Victoria red för instruktör och det gick sakta framåt. Återbesök på ATG i slutet av Juni och det såg bra ut i munnen. Lite massage till och ridprovet gladde veterinärerna=) Bara att tuta och köra.
Vi kämpade på ett par månader och kände mig redo för nästa utmaning. Att träna för dressyrtränare några mil bort. Bara det att ta transporten är ju ett kapitel för sig. Ni som känner mig vet ju ;) De som var med och jag som red blev mycket överraskade över hur "bra" Ricky gick! Yuippii det blir nog häst av henne med =) Tränarkommentar: - Jaa du har mycket att göra med den här hästen! Är hon frisk? Japp säger jag . Ryggen är röntgad. Tränaren - Har du röntgat halskotpelaren? Platt fall!!! Nääe öhh.
Sagt och gjort. Ringer ATG och hör mig för ang detta hemska ord HALSKOTPELARE. Uargh Fattas bara det. Något mer vi kan hitta på när vi ändå är igång!
Vilken tur vi har som har Fia =) Åtminstonde Victoria som hamnade lite i kläm med alla tokerier.
Fia och Victoria -08
Trött nu... fortsättning följer
Ricky. första mötet
Ja, efter "Rosa", som var lite hispig och viftig letade vi efter en lugn, stadig och utbildad ponny/ liten stor häst som Victoria skulle kunna bli lite mer självständig på. Vi ville inte heller åka så väldans långt för att titta. Vi provred tre fyra hästar och hade precis gjort upp en rutt med sju hästar! som var av intresse när jag såg Ricky på "nätet". Det sa klick =) Jag avfärdade de sju hästarna som var på behagligt åkavstånd och åkte straxt över 30 mil för en ponny!
Mmm jag vet... tokigt. Hon var en klippa i stallet och att lasta och som en virvelvind att rida! Stressad, vinglig, otroligt lyhörd och absolut inte utbildad. Allt som vi inte skulle ha! Mitt leende satt som klistrat men det intressanta var nog min dotters reaktion. Hon vände ryggen till, vilket man tolkde som att hon inte ville ha denna virrpanna till ponny! Men hennes komentar var att mamma kommer ändå inte köpa henne för hon tänker bara på mig! Ha ha jag tror hon brårs på mig...Hon fick provskritta och vi var sålda =) Vårat projekt hade bara börjat!
Jag när jag provrider Ricky
mitt leende blir bara större och större =)
trots tokerier! ;)
Ricky var då 5 år. Importerad från Holland via Danmark sedan till Sverige. Har tyvärr ingen stam på henne och hon har en ovanlig färg. Brun/gråshimmel med ett vitare framben, sjuten stjärn, vita fläckar på båda sidor om halsen och en större ljus fläck på sidan av bålen på höger sida! Hon är en maxad D-ponny så vi kan rida henne båda två. Ibland får jag vara tacksam för min ringa längd =) Besiktningen gick som smort och Ricky kom hem till oss 30/10 -07
Fia, ja, hon var med än! Fyllda 37 år. Victoria red henne i skog och mark. (Banan visade hon tydligt att nu får det räcka) men i skogen gick det knappast att stanna och de kom i fullt ös med spetsade öron och ett stort leende, förbi mig som var i täten. Till och med att Fia kom hem själv utan ryttare vid ett tillfälle! Hon hade bockat av henne:) nere på ängen. Fniss, skulle man inte kunna låta sin 10åring kunna rida sin 37åriga ponny utan att det händer galenskaper?! men så var hon Tanten, och Victoria med, så de passade i hop. En dag kom hon hem efter en vad som var sagt, skrittrunda och berättade att: Fia var så pigg så hon ville galoppera hem. Och då passade jag(Victoria) på att kicka på så det gick så där fort så att sadeln kändes lös!!! Uarrgh vad säger man då =O
Fler komentarer från Victoria ( Sebbe är inte hästintresserad) när hon var lite yngre, som ju har växt upp med att Fia ska snart dö!
-Åhh vad hon fäller! lika bra hon dör snart =x
Angående pissfläckar vilket alltid har varit förbjudet hos mig. Jag sa att hon slarvat med borsten.
-Men, hon ska ju ändå dö snart!
På en tävling ser honen vit ponny med stora, orangebruna pissfläckar.
- Mamma! den hästen måste vara gammal! Så gul som den är!
Ja, många goa stunder har det blivit med min gammeltant som jag träffade när jag var 12 år och hon 11 år. Då när Ricky kom in vårat liv var mina barn 10 och 13 år och min ponny 37 år! Det är som en saga =)
Förutom att då Fia har sagt att " Du skall inga andra pållar hava bredvid mig"...
Paus och bildbomb
Carmencita och Victoria år 2000.
Sebastian och Carmencita år 2000, kalas=)
Fia och Victoria 2002
Fia -05. 35 år! Det magiska 34de året var överlevt!
Sebbe och Fia -06
Victoria och Fia -07. 37år!
Vid samma tillfälle som ovan.
Fia och Victoria solar -07
Det blev en bildbomb=)
Pausen blev inte utan häst som ni säkert förstått redan! Slutpausat fick det vara efter nästan tio år med bara Fia.
Tog dessa foderhästar(han som bröt benet och araben) -05, Vackra Eve of Eden eller "rosa"som vi kallade henne(hon med kissing spines) -06
Eve of Eden (Rosa) -06
Victoria och Rosa -07
och sedan min tokiga ponny Ricky -07. Där är jag nu, med ett projekt!=)
Ricky och Victoria med Fia och kusinen Malin -08
Återkommer med mer om mitt pålleliv =)
Fia består
Tömmkörning, körning, ut och gå i ett antal månader. Sedan mjuk igångsättning med ryttare och hon höll! Jag hade ju Aniara också så jag var inte sysslolös.Ja, sedan kom den tragiska dagen när Aniara bröt benet...Opus kom in i min tillvaro och försvann...Han fick en sista sommar hos mig. Vill inte säga att det var fel häst som fick den sista sommaren, men snopet var det!
Jag hade då -93, en 23årig ponny att rida... förstå mig rätt nu. Jag avgudade Fia och var så tacksam att hon var med mig men jag ville ju träna! med Fia njöt och mös jag=)
Kan väl säga att jag var inte alls sugen på att leta häst igen. Av en slump blev jag erbjuden att köpa en arabhingst! Ja, det är ju inget man letar efter precis. Men titta går ju alltid. Oj, vilken tanig nästan mager pålle som visades upp. Han trivdes inte, gick inte upp i hull och behövde någon som orkade ge honom tid. Det var inte alls vad jag letade efter. Jag ville ju komma igång med att träna och inte rehabilitera! Och en hingst! godkänd! njae...Till saken hör att han hade brutit hovbenet som tvååring. Var ihop skruvad och friskförklarad. Fruktansvärt missförstådd, olycklig och allt det där som gör att man smälter. Slängde av mig innan jag satt ändan i sadeln! Och ändå...
Det var nog här mitt kall att "rädda världen"kom i gång. Om jag inte räknar Fia då!
Mullah som han hette var flugskimmel med bloody shoulder(röd/brun päls från ena örat som"runnit" ner över hals och bog. Ca 155cm och bara 5 år. Vi hade hela livet framför oss. Som i min hästvärld är si så där tre år! ( icke Fia;) )
En underbart snäll och tacksam pålle men maniskt rädd för hovslagare! Det var domesedan( starkt lugnande, direkt med spruta i blodet) som gällde.Hur dyrt blev inte det, med både vet och hovis! Men måste man så måste man.
Mulan, med långt u, som vi kallade honom gick absolut inte att sitta barbacka på .Fråga min då sarjade kropp;) Snabbt upp och ännu snabbare ner.Jag kunde sitta upp på honom med sadel, men om någon annan skull upp så tokade han sig ordentligt. En liten ojämnhet smög sig på efter ca ett halv år. Svårt att se vilket framben det var. En koll och det var skruvarna som han skulle ha hela livet, som ville ut! Detta kändes inte sant, men så var det. Jag svor lite över det där "rädda världen syndromet" jag trillat i. Givetvis var det andra frambenet överbelastat redan innan operation. Blev inte bättre efter... och för att inte tala om bakbenen och ryggen! Ja ni kan ju tänka er hur vi höll på med boxvila och igångsättning i många månader innan alla ben och ryggmuskler lugnat ner sig. Behöver jag säga att han inte höll för ridning mer!
Här kom nästa käpp i hjulet. Eftersom problemen kom så tidigt efter köpet hade jag inte tänkt på att flytta över "avelsfösäkringen" till "rid/tävlings försäkringen", vilket innebar att försäkringsbolaget tyckte att - han håller ju till avel! Vilket underbart hästliv det måste vara! Gå ensam ihagen utan kompisar, halt om han sprang lite, kanske få betäcka något sto om året och bara 8 år! Att sälja var inget alternativ för mig. Hur vet man att han ej belastas av nästa ägare och kanske inte får gå i hage? Då ska man ha koll på det och vara en ständig polis.Hade jag hunnit flytta över försäkringen hade de slagit ut honom för kronisk smärta! Har man inte ont om man är gokänd hingst! Näe, efter mycke tankar valde vi att avsluta, trots att vi inte fick ut ett öre från försäkringen! Det sved men kändes mest rätt mot Mulan.:( Efter knappt tre år, väntade de gröna ängarna igen...
Mullah -92
Men Fia, (Carmencita,tanten mm, kärt barn har många namn) var fortfarande med mig. Då 26 år, och pigg som en nötkärna=) "Du skall inga andra pållar hava bredvid mig"
Carmencita
Nu hade hästlivet och kämparglöden fått sig en rejäl törn. Nu skulle jag bara njuta av Fia de år hon hade kvar. Skulle pausa helt efter henne, hon var då 26 år! Året var 1996
Fia igen år 2000, 30år=)
leta häst
Man får välja. Fortsätta eller inte! Jag letade vidare. Ingen pålle kunde ju mäta sig med Aniara så omedvetet letade jag en annan typ av häst. Jag tittade på så där 20 st! ( Aniara och Fia bara fanns famför mig, inget leta där) Hittade tillslut Opus. (Det var ett sto på samma ställe, lite oregerlig och tokig som jag fastnade för, påminde mig om Aniara.) Men Opus var yngre, mer utbildad, väluppfostrad, snyggare, mer färdig och allt det där som alla vill ha! I mig ringde en klocka men, men...
Opus blev det. Stor, svart ,halvblod ,8 år. Vilken klippa! Om igen, lite tävlingar, allsvenskan mm. Men lite tråkigare tillvaro:( Började känna att han egentligen inte passade mig! Skulle jag ha valt stoet!! Det får jag aldrig veta. Efter ca ett och ett halft år kom hältorna på båda bak som ett brev på posten! ATG nästa. Gamla pålagringar i båda fram!, gjorde att han givetvis försökte avlasta frambenen på bekostnad av bakbenen! Vid besiktningen av Opus på ATG va han lite ojämn på båda fram! men vet sa att han var verkad alldeles för kort i tån. därav ojämnheten.
Med fasit ihand så hade hovis dolt en innåttåning som hette duga! Rätat upp honom till försäljningen. Ja resten står ju här. Kan ni tänka er vilken total ångest man får när man ridit i tron om att man har en frisk pålle! Vilken klippa som bara tutat på. Behandlingar. behandlingar, behandlingar...De gröna ängarna väntade på honom:( Knappt tre år med honom med! Tur att Fia "still going strong"=)
Opus
Alltså...-88,-89,-90 var det Aniara, -91,-92,-93 var det Opus. Tur att Fia fanns!
Leta igen?!
lite bilder
Aniara. Ej de bästa bilderna men men...
Några bilder på Fia första åren -81, -82
första vintern -81
Våran första tävling. behöver väl inte tillägga att Fia hade övertaget=)
Men så här duktig var hon med ägaren. Hon trampar inte i!
Som vanligt springer tiden iväg, så fortsättning följer...
Gröna ängar
Kort resume´om det som varit...
Med många sköthästar bakom mig kom äntligen tiden för en egen häst. Året var 1988! Ja hör och häpna, jag är inte såå gammal som det låter;) Hon ,Aniara, ett halvblodssto på elva år,guldfuxstickelhårig, ca 155cm, var min handske. (redan här va Fia med i bilden sedan 1981!!) Anni och jag tävlade lite klubbtävlingar och allsvenskan ett par år, hann precis debutera LA som det hette då.Hon var som en katt som tog sig över hindren trots sin ringa mankhöjd. I dressyren hade vi kommit så pass att galopp-piruett va en lek och även byten i vart annat. Åhh den känslan...Inget varar för evigt men vissa saker tar slut för fort. Brutet ben i hagen. Gjorde det inte bättre att det var dagen innan min födelsedag:( Året va 1990, fick ha henne knappt tre år. Teknikens under va inte så långt framskridna då så jag ska se om jag kan fixa till några bilder framöver.
Ljög nog om kort resumé´. men nu är minnena igång! Läs eller inte;)
Fia ja... Ska ta lite om damen innan jag fortsätter med resten. Carmencita var namnet. Hon var russ/welsh,avblekbar skimmel nästan helt vit redan, 136cm född 1970. Började sköta henne -91. Hon elva år och jag tolv:) Hon var privatägd men "vikarierade" som ridskoleponny också. Det betydde ju att jag fick ha henne lite som egen också. Hyrde henne hela sommrarna mm. Upplevde alla mina äventyrliga ponnyår med henne. 1989 var hon trött i sina framben, va ju trots allt nitton år då, och jag köpte loss henne för det lilla försäkringsvärdet som var kvar. Hon skulle få en sista sommar hos mig och Aniara......kommer mer om Fia(Tanten,Damen) sen.Det här är trots allt bara början...
araben
Ja araben...efter åtta månaders jobb och slit ville ägaren ha honom tillbaka:( så är livet. Lite surt men det påverkade mig till att faktiskt köpa en egen pålle igen istället. Skulle jag ändå lägga jobbet så kan jag göra jobbet till mig själv. Fick tänka om lite och insåg att med en intresserad dotter och begränsad ekonomi betyder det en häst som vi kan dela på. Letandet kör igång igen. Ville inte åka land och rike runt utan höll mig innom tio mils åkande.
Hittade en svart pärla ett sto:) En import tolv år. Snygg och trevlig. Eller nästan helt trevlig... Hon viftade lite med bakbenen när man tog hovarna och vid skoning! Varningslamporna borde ha lyst starkt, men med klinikkoll och röntgad rygg och bakben slog vi till. Efter ca fyra månader känner jag att allt inte står rätt till. Hon protesterar mer och mer vid galoppen, kickar och surar. Veterinärer och arbetsprogram i ca tre månader och efter en ny ryggröntgen visade det sig att hon hade kissing spines(hopväxta tonutskott). Det visar sig till och med att det fanns redan på första röntgen! Veterinärer tolkar olika!! Jobbade från marken i ett par månader till men fick tillslut ge upp och låta henne gå till de evigt gröna ängarna.
Jaha nu va vi där igen. Leta en gång till. fortsättning följer
Från början...
Efter sju sorger och bedrövelser...Jag som skulle ha en helt färdig pålle till mig och Victoria!
Tillbaka ca tre år i tiden...
Efter många års dvala på hästfronten, ja förutom Fia då=)som är ett stort kapittel för sig, letade jag foder häst.
Fick hem en trevlig men lite missförstådd valack, lite stor för mig, ca 168, men helt ok att rida när det var en bra dag för honom. Lagom när det känns som det håller på att lossna hittar vi honom i hagen med brutet bakben! Sju veckor fick vi ha honom. Stor sorg...Letade vidare och hittar en ännu mer missförstådd arab valack. Det var helt ok med projekt då eftersom victoria hade fia.
tiden rinner iväg fortsättning följer
Min tokpålla ...
Ska nog bli häst av henne tillslut. =)
Jag tror = viktigast! Det är ju tur att två tokar finner varandra;)
