ABC och <3 Fia <3

Himmel vad det blåser i dag! Men solen skiner och det är kanongott =)

Ont i halsen och allmänt förkyld igen! Den förra förkylningen hann faktiskt aldrig försvinna! Det tar på krafterna att vara halvdan. För då ska man ju orka med allt som vanligt, fast man faktiskt inte gör det! Så min morgon har varit lugn i soffan med tv och datan =) 

Stallet en runda för att ta en tur iskogen, men det gick inte! Så mycket skare så det blev helt vingligt att skritta. På en redan vinglig pålla blev det ingen bra kombination. Blåste gjorde det också så ögonen rann. Fick bli korta rundan och sedan skrittarbete med halter, sidförande och övergångar ist, på vår lilla plätt bakom stallet som förhoppningsvis växer fram till en bättre liten bana! =) Duktig Ricky iaf =D

Hade en pratstund med veterinär Lundgren and bokstavs-hästar! Jo, vi var rörande överens om att det finns. Syrebrist vid födseln, förtidigt födda osv. Vore nog bättre att låta naturen ha sin gång med föl som räddas mot alla odds, tyckte han. Ja, med tanke på att de flesta som vill ha en häst vill ju ha den för att prestera med. Inte alltid på tävling men det är inte många som vill lägga det psykologiska jobbet som de faktiskt kräver. Orkar eller förmår inte människan blir det synd om hästen.

Hmm men nu finns det ju redan massor av dessa pållar... Om jag hade en gård och mycket pengar skulle det vara en dröm att rehabilitera dessa pållar. Och hade jag alla dessa pengar skulle jag ha en helt normal läromästare också att bara njuta av =)

Vi beslutade att Ricky ska få lite tid på sig att anpassa sig till träning i ridhus, transportåkande, vara själv i hagen ibland och att ibland inte gå ut med de andra på morgonen. Kan ju låta som helt banala grejor men i Rickys värld är det lite upprörande =/ Det är nyttigt med dessa förändringar, livet består av förändringar. Hon har blivit bättre på Omeprasolen hon fick mot sin mage men inte helt ok än.  Så vi kör på i sakta takt och ser förhoppningsvis att framstegen kommer. 

Han sa också att han gillade gamla Fia bäst =) Man blev så glad av att köra förbi och se henne i hagen, var hans ord. Det värmde <3 Min skrutta som jag saknar så det värker emellanåt! Går ibland tillbaka i min blogg och läser storyn om henne och den sista hyllningen och bölar som en barnunge varje gång. Konstigt att det svider så, tur att man lär sig leva med det.

Spännannde det där med hästar som inte följer mönstret. Eller hundar, människor eller vilken individ som. Spännande att arbeta fram ett sätt som får dessa individer att fungera. Man får ju inte ha brått precis =S men det stimulerar mitt huvud =D

Nu är huset fyllt av ungdommar så jag kan ju passa på att ta en smörj-stund istallet i em. För mig behöver de då inte =S Lite käk först bara.

Kram och go

Kommentarer
Postat av: Liza

Sorgligt att tänka tillbaka på allt/alla man har förlorat. Men med Fia har du ju mest fina minnen...Kram

2010-03-02 @ 15:43:31
URL: http://www.metrobloggen.se/frulizafiza
Postat av: Petra

Ja Liza, bara fina minnen, men ont gör de. Kram

2010-03-02 @ 18:27:22
Postat av: Marita

Ja dessa djur skänker oss både glädje och sorg. Men det är väl livets gång att de en dag ska lämna oss, men det vill inte jag, snyft. Kram

2010-03-03 @ 19:47:57
Postat av: Petra

Nä, Marita vem vill det! Men det är väl ett oskrivet kontrakt man har att låta dem slippa när det är dags. Sm sagt man får tänka på de goa stunderna. Och sakna ska man annars har man inte brytt sig. Kram

2010-03-03 @ 22:03:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0