Fia består
Den sista sommaren -89 gick och blev till installningsdags. Tog upp veterinären för att kika hur illa det var med gammeltanten. Att vila från maj till sen september hade gjort susen. Lycka, men hjälp vad hade jag gett mig in på! Jag hade inte råd med två pållar! Men men då får man ta sig råd...Jag och mina kompisar hade skojat om att Fia minsann skulle leva till hon var 34år! Så det så! En osannolik ålder=) Så lika bra att vänja sig.
Tömmkörning, körning, ut och gå i ett antal månader. Sedan mjuk igångsättning med ryttare och hon höll! Jag hade ju Aniara också så jag var inte sysslolös.Ja, sedan kom den tragiska dagen när Aniara bröt benet...Opus kom in i min tillvaro och försvann...Han fick en sista sommar hos mig. Vill inte säga att det var fel häst som fick den sista sommaren, men snopet var det!
Jag hade då -93, en 23årig ponny att rida... förstå mig rätt nu. Jag avgudade Fia och var så tacksam att hon var med mig men jag ville ju träna! med Fia njöt och mös jag=)
Kan väl säga att jag var inte alls sugen på att leta häst igen. Av en slump blev jag erbjuden att köpa en arabhingst! Ja, det är ju inget man letar efter precis. Men titta går ju alltid. Oj, vilken tanig nästan mager pålle som visades upp. Han trivdes inte, gick inte upp i hull och behövde någon som orkade ge honom tid. Det var inte alls vad jag letade efter. Jag ville ju komma igång med att träna och inte rehabilitera! Och en hingst! godkänd! njae...Till saken hör att han hade brutit hovbenet som tvååring. Var ihop skruvad och friskförklarad. Fruktansvärt missförstådd, olycklig och allt det där som gör att man smälter. Slängde av mig innan jag satt ändan i sadeln! Och ändå...
Det var nog här mitt kall att "rädda världen"kom i gång. Om jag inte räknar Fia då!
Mullah som han hette var flugskimmel med bloody shoulder(röd/brun päls från ena örat som"runnit" ner över hals och bog. Ca 155cm och bara 5 år. Vi hade hela livet framför oss. Som i min hästvärld är si så där tre år! ( icke Fia;) )
En underbart snäll och tacksam pålle men maniskt rädd för hovslagare! Det var domesedan( starkt lugnande, direkt med spruta i blodet) som gällde.Hur dyrt blev inte det, med både vet och hovis! Men måste man så måste man.
Mulan, med långt u, som vi kallade honom gick absolut inte att sitta barbacka på .Fråga min då sarjade kropp;) Snabbt upp och ännu snabbare ner.Jag kunde sitta upp på honom med sadel, men om någon annan skull upp så tokade han sig ordentligt. En liten ojämnhet smög sig på efter ca ett halv år. Svårt att se vilket framben det var. En koll och det var skruvarna som han skulle ha hela livet, som ville ut! Detta kändes inte sant, men så var det. Jag svor lite över det där "rädda världen syndromet" jag trillat i. Givetvis var det andra frambenet överbelastat redan innan operation. Blev inte bättre efter... och för att inte tala om bakbenen och ryggen! Ja ni kan ju tänka er hur vi höll på med boxvila och igångsättning i många månader innan alla ben och ryggmuskler lugnat ner sig. Behöver jag säga att han inte höll för ridning mer!
Här kom nästa käpp i hjulet. Eftersom problemen kom så tidigt efter köpet hade jag inte tänkt på att flytta över "avelsfösäkringen" till "rid/tävlings försäkringen", vilket innebar att försäkringsbolaget tyckte att - han håller ju till avel! Vilket underbart hästliv det måste vara! Gå ensam ihagen utan kompisar, halt om han sprang lite, kanske få betäcka något sto om året och bara 8 år! Att sälja var inget alternativ för mig. Hur vet man att han ej belastas av nästa ägare och kanske inte får gå i hage? Då ska man ha koll på det och vara en ständig polis.Hade jag hunnit flytta över försäkringen hade de slagit ut honom för kronisk smärta! Har man inte ont om man är gokänd hingst! Näe, efter mycke tankar valde vi att avsluta, trots att vi inte fick ut ett öre från försäkringen! Det sved men kändes mest rätt mot Mulan.:( Efter knappt tre år, väntade de gröna ängarna igen...
Mullah -92
Men Fia, (Carmencita,tanten mm, kärt barn har många namn) var fortfarande med mig. Då 26 år, och pigg som en nötkärna=) "Du skall inga andra pållar hava bredvid mig"
Carmencita
Nu hade hästlivet och kämparglöden fått sig en rejäl törn. Nu skulle jag bara njuta av Fia de år hon hade kvar. Skulle pausa helt efter henne, hon var då 26 år! Året var 1996
Fia igen år 2000, 30år=)
Tömmkörning, körning, ut och gå i ett antal månader. Sedan mjuk igångsättning med ryttare och hon höll! Jag hade ju Aniara också så jag var inte sysslolös.Ja, sedan kom den tragiska dagen när Aniara bröt benet...Opus kom in i min tillvaro och försvann...Han fick en sista sommar hos mig. Vill inte säga att det var fel häst som fick den sista sommaren, men snopet var det!
Jag hade då -93, en 23årig ponny att rida... förstå mig rätt nu. Jag avgudade Fia och var så tacksam att hon var med mig men jag ville ju träna! med Fia njöt och mös jag=)
Kan väl säga att jag var inte alls sugen på att leta häst igen. Av en slump blev jag erbjuden att köpa en arabhingst! Ja, det är ju inget man letar efter precis. Men titta går ju alltid. Oj, vilken tanig nästan mager pålle som visades upp. Han trivdes inte, gick inte upp i hull och behövde någon som orkade ge honom tid. Det var inte alls vad jag letade efter. Jag ville ju komma igång med att träna och inte rehabilitera! Och en hingst! godkänd! njae...Till saken hör att han hade brutit hovbenet som tvååring. Var ihop skruvad och friskförklarad. Fruktansvärt missförstådd, olycklig och allt det där som gör att man smälter. Slängde av mig innan jag satt ändan i sadeln! Och ändå...
Det var nog här mitt kall att "rädda världen"kom i gång. Om jag inte räknar Fia då!
Mullah som han hette var flugskimmel med bloody shoulder(röd/brun päls från ena örat som"runnit" ner över hals och bog. Ca 155cm och bara 5 år. Vi hade hela livet framför oss. Som i min hästvärld är si så där tre år! ( icke Fia;) )
En underbart snäll och tacksam pålle men maniskt rädd för hovslagare! Det var domesedan( starkt lugnande, direkt med spruta i blodet) som gällde.Hur dyrt blev inte det, med både vet och hovis! Men måste man så måste man.
Mulan, med långt u, som vi kallade honom gick absolut inte att sitta barbacka på .Fråga min då sarjade kropp;) Snabbt upp och ännu snabbare ner.Jag kunde sitta upp på honom med sadel, men om någon annan skull upp så tokade han sig ordentligt. En liten ojämnhet smög sig på efter ca ett halv år. Svårt att se vilket framben det var. En koll och det var skruvarna som han skulle ha hela livet, som ville ut! Detta kändes inte sant, men så var det. Jag svor lite över det där "rädda världen syndromet" jag trillat i. Givetvis var det andra frambenet överbelastat redan innan operation. Blev inte bättre efter... och för att inte tala om bakbenen och ryggen! Ja ni kan ju tänka er hur vi höll på med boxvila och igångsättning i många månader innan alla ben och ryggmuskler lugnat ner sig. Behöver jag säga att han inte höll för ridning mer!
Här kom nästa käpp i hjulet. Eftersom problemen kom så tidigt efter köpet hade jag inte tänkt på att flytta över "avelsfösäkringen" till "rid/tävlings försäkringen", vilket innebar att försäkringsbolaget tyckte att - han håller ju till avel! Vilket underbart hästliv det måste vara! Gå ensam ihagen utan kompisar, halt om han sprang lite, kanske få betäcka något sto om året och bara 8 år! Att sälja var inget alternativ för mig. Hur vet man att han ej belastas av nästa ägare och kanske inte får gå i hage? Då ska man ha koll på det och vara en ständig polis.Hade jag hunnit flytta över försäkringen hade de slagit ut honom för kronisk smärta! Har man inte ont om man är gokänd hingst! Näe, efter mycke tankar valde vi att avsluta, trots att vi inte fick ut ett öre från försäkringen! Det sved men kändes mest rätt mot Mulan.:( Efter knappt tre år, väntade de gröna ängarna igen...
Mullah -92
Men Fia, (Carmencita,tanten mm, kärt barn har många namn) var fortfarande med mig. Då 26 år, och pigg som en nötkärna=) "Du skall inga andra pållar hava bredvid mig"
Carmencita
Nu hade hästlivet och kämparglöden fått sig en rejäl törn. Nu skulle jag bara njuta av Fia de år hon hade kvar. Skulle pausa helt efter henne, hon var då 26 år! Året var 1996
Fia igen år 2000, 30år=)
Kommentarer
Trackback
